 |
| För att komma till Península Valdés från Dorila så krävs det att man har en ganska tålig rumpa. Ca 180 mil tur och retur avverkade vi under våra 10 dagar långa resa. Att Emma klarar av långa resor öven den patagonska stäppen var ju klarlagt sedan tidigare men den stora frågan var ju om lillebror skulle acceptera så många timmar i barnstolen. Den stora attraktionen kring Valdés är sydkaparen, (Eubalaena australis) som är en bardval i familjen rätvalar (Balaenidae). Península Valdés, eller Valdéshalvön om man så vill, blev upptagen på UNESCOs världsarvslista 1999 på grund av sitt fantastiska djurliv. Utöver valar kan man se pingviner, späckhuggare, delfiner, sjöelefanter och sjölejon bland annat. |
 |
| Tur att det finns mate så man har en anledning att ta en paus. |
 |
| Våra farhågor om att Noah kanske inte skulle gilla långresor besannades sån tur inte. Dessutom visade han sig vara en stor älskare av campinglivet, i ett tält kan man ju hoppa och rulla runt hur mycket som helst. |
 |
| På nordsidan av halvön hittar man Punta Norte som är världsberömt för sina späckhuggare. Punta Norte är en av bara två platser på jorden där späckhuggare jagar sälungar genom att surfa in och stranda tills de når sitt byte. 32 olika individer har identifierats kring Valdés och av dessa har endast 7 lärt sig denna ovanliga jaktteknik. |
 |
| Trots att "maten" låg framme så syntes inga späckhuggare till den här gången. Egentligen ingen större överraskning eftersom de största chanserna att se dem är i mars-april. Att reducera sjöelefanten till "mat" kanske inte är så schysst egentligen så här kommer lite fakta: Sjöelefanternas namn kommer av formen på hanens nos som ser ut som en snabel och är fullt utvecklad först vid åtta års ålder. Hanarna är betydligt större än honorna. En hane är omkring 6,5 m lång och en hona bara 3,5 meter. Hanen kan väga upp till 3500 kg och honan 900 kg. |
 |
| Emma tyckte att det var ganska ok att få se så många olika djur men var ändå inte helt nöjd. "Jag vill se tigrarna", "Var är tigrarna?" |
 |
| Magellanpingviner |
 |
| Man se sydkapare även utanför nationalparken på Valdés. Som här, direkt från stranden El Doradillo, strax norr om Puerto Madryn. De kommer in på så grunt vatten som möjligt och kan ibland ses mindre än 100 meter ut från land. |
 |
| Jag ser en! Jag ser en! Jag ser en! |
   |
| Valarna kommer hit framför allt för att vattnet i viken vid Puerto Pirámides är lugnare och varmare än ute till havs. Bra förhållanden för att föda nya små sydkapare och för att para sig på nytt. Nu när vi var där, i oktober, så hade alla hanarna gett sig av och honorna simmade tillsammans med sina nyfödda. En tid för att lära verkade det som. Ibland kunde man se kalvarna (jag tror man kallar dem så...) hoppa upp ur vattnet för att skapa oväsen så att mamman visste var de befann sig ifall de kommit från varandra. En fullvuxen sydkapare kan mäta 18 meter och väga 80 ton men även en nyfödd kan vara ganska imponerande med en vikt på 1,5 ton. |
 |
| Stranden i Puerto Pirámides. |
